måndag 16 mars 2015

Samtalskulturer i elevhälsoteam

Håller på att läsa Hjörne och Säljös bok Att platsa i en skola för alla (2014). Författarna har följt diskussioner och förhandlingar i elevhälsoteam på fem olika skolor. Författarna lyfter mycket som är tänkvärt och för mig lite förvånande. En aspekt de har tittat på är hur elevhälsoteamet fungerar som en institutionell arena för problemlösning. De ser tydliga mönster gällande samtalskulturen inom dessa team. Det jag fastnar för är att samtalskulturen i de observerade elevhälsoteam i mångt och mycket bygger på en individcentrerad förklaringsmodell, vilket innebär att det är den enskilde individens egenskaper som kommenteras och problematiseras. Enligt mig är detta relativt något som inte är helt ovanligt i andra personalkategorier i skolan, men att det alltså även är den dominerande samtalskulturen i elevhälsoteamen är lite förvånande. Syftet med dessa team är ju att stärka elevens rätt. Hur ser samtalskulturen ut i våra elevhälsoteam? Det här är en fråga som väcker min nyfikenhet.

Författarna menar att i de observerade teamen är det sällan det pratas om ett relationellt perspektiv, dvs att man beskriver och synliggör de omständigheter eleverna befinner sig i. Författarna lyfter också att väldigt lite sägs om undervisningen och hur den bedrivs i elevhälsoteamens samtal. Självklart, tänker jag, finns det många olika aspekter att ta hänsyn till, ett att själva förväntningarna på dessa team ju är att de ska agera experter och "lösa problem". Viktigt att ha i åtanke är också att när en anmälan kommer till ett elevhälsoteam är det en pedagog eller ett arbetslags berättelse om en elev. Ofta har det dessutom gått så långt att när anmälan görs vill man bara att någon annan ska ta över. Man har ju vänt ut och in på sig själv, gjort allt och prövat allt. Jag säger absolut inte att det är lätt och jag tror att man som pedagog eller arbetslag kan behöva hjälp att analysera situationen, få tips och förslag på hur man skulle kunna tänka eller vad man skulle kunna testa för att det ska bli bättre för så väl elev som pedagog och omgivning.

Jag tror att om vi tog vara på de olika professioner som ingår i ett elevhälsoteam, de erfarenheter och kunskaper olika pedagoger  besitter och arbetade mer förebyggande och proaktivt i stället för reaktivt skulle många av våra elever i svårigheter kunna få hjälp och stöd snabbare. Så hur får vi till det förebyggande arbetet och strukturen? Har ni erfarenheter eller tankar, dela dem gärna här för alla våra elevers skull.

Detta är ett inlägg i #blogg100. En utmaning att blogga 100 dagar i rad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar